I fredags fick vi ut mamma på lunch, shopping och flera timmars trevlig heter, till och med gå långa streckor med hjälp av en kundvagn, vet inte när detta hände senast ?!

Men på fredags natt vände allt och andningen började spöka, problemet är att när andningen börjar spöka ordentligt ger man höga doser med ett läkemedel som slår ut magen som i sin tur ger otroliga smärtor, men pest eller colera som läkaren säger !

Men i morse när mamma inte ringde som hon lovade igår kväll förstog jag att läget inte va okej !

Fick även det bekräftat då hon bara sov och sov & var svår att få kontakt med !

Jag orkade inte gå dit men när ssk ringde och sa att mamma va "drastiskt" försämrad och frågade om vi inte skulle ta beslutet att låta henne få komma iväg på hospice började jag gråta & allt brast igen, denna jävla pendling, upp som en sol, ner som en pannkaka! 

I torsdag tyckte läkaren hon va så pigg och idag va hon tvärtom, avskyr ordet multisjuk !

Ssk bad mig gå dit och ta timme för timme, mammas önskan är att få vara hemma, så länge det går och resurser finns, annars vill hon tebax till finsta och få somna in i ro, när tiden är inne !

Det sista året känns det som dessa "tiden är inne" tillfällen bara ökar och stubinen till bomben stannar upp och sluta brinna, för att nästa stund sätta fart igen och ticka !!

Men efter en hel dag vände det och hon "piggna" på sig igen & här ligger jag på soffan och lyssnar på ljuden av andningsmaskinen som hör ut fast jag stängt dörren !

Matteus sover som en stock med mini mellan han och mommo !

Jag älskar dem alla tre så oändligt och önskar så att vår livs sitvation såg annolunda ut, men det är en vardag som är nått jävulskt svårt att axeptera! 

BLESS / J