Orkeslös och trött i både kropp och själ, drömmer mig bort och önskar att få känna ro i mitt hjärta som värker förbannat till och från.

 

Livet är vardag, oavsett hur vardagen ser ut och vilket innehåll den än har, den måste rulla även om det känns trögt och motigt.

 

Livet får inte stanna upp även fast jag ibland känner att jag skulle kunna "pausa" livet och bara ta ett stort break från allt och alla!

Skulle vilja ha min egna måne, där jag kan sitta kvar tills allt ordnat sig men riktigt sådant lyx ingår inte livet, man kan inte fly i motvindarna, man får lagom traska genom stormarna, även om regnet pissar ner och blixten slår ner hårt lite här och var !

 

Och problemet för mig är inte att vandra i världens oväder utan att acceptera att det där ovädret ständigt följer våra huvuden, räcker det inte nog i allt som varit och är, vi är så blöta det går, va vill det oss ?

 

Acceptans är ett riktigt tungt ord, jag avskyr det !

I många situationer är vi vänner och om inte annat kan vi bli, men gällande acceptans av allt min mamma fått genomgå och genom går nu, där möts vi aldrig !!!

 

Jag andvänder väldigt sällan ordet hatar, för det är så otroligt starkt att säga men, joo jag hatar att mamma är sjuk, jag hatar att just hon blev drabbad av detta fruktansvärda orättvisa öde, jag hatar, hatar, HATAR det,men jag skulle heller aldrig någonsin önska att någon annan på jorden drabbades !

 

Jag hatar denna känslomässiga pendling, nu är hon bättre, nu är hon sämre, nej nu blev det bättre, nej nu blev det ännu sämre och så där går hjulet runt och runt hela tiden. hur ställer man in psyket ?

När psyket bara hoppas någon där ute säger, nu blev hon frisk!!!

När psyket egentligen vet om att det samtalet aldrig kommer komma, där i mot tvärsom !!

Ordet sämre kan betyda döden men ordet bättre betyder aldrig frisk !

När ordet sämre sägs sitter man ännu mera på sin vakt och slåss med all rädsla och oro, man är verkligen bottenlös förtvivlad och gör allt.

När ordet bättre kommer så är man minst lika bottenlös förtvivlad, låter konstigt kanske men det är då man verkligen kan slappna av för en stund och vänta in både kropp och själ och bara hoppas kropp & själ hinner läka lite innan nästa sår kommer och drar med sig alla gamla på samma gång !

 

Vardagen rullar vidare med många blödande sår, besvikelse och sorg men vardagen rullar också vidare i all denna kärlek jag känner för min grymma familj, mina fantastiska killar jag lever med och för, mina fantastiska vänner och alla enormt kärleksfulla medmänniskor som genom sin omtanke stärker mig och låter kärleken till dem flesta övervinna !!

 

BLESS /J