När läget blir mer "stabilt" orkar man inte ens skriva !!

Dessa dagar har jag försökt att hinna ikapp saker jag varken hunnit eller prioriterat när dessa intensiva dagar med mamma varit, då kör man bara och gör det man måste !

Men nu när läget är några snäpp bättre har jag satsat på att komma ifatt mig själv, hur jag egentligen mår, hur mycket jag egentligen orkar och vad som är viktigast just nu?

Det svaret kroppen gav mig direkt var, glöm inte bort dig själv Jonna !

Jag lyssnade på kroppen och har försökt lagt in så mycket "återhämtning" det bara går !

Gick och unnade mig en timmes massage, där insåg jag verkligen hur mycket man spänner sig när kropp och själ inte mår bra !

Axlar, nacke och käkar är några delar av kroppen som verkligen får ta stryk, vissa dagar kommer jag på mig själv ha axlarna i höjd med öronen, då är man verkligen spänd !

Avslappning, vila och reflektion är 3 viktiga ting för att kropp & själ ska orka stormarna livet ger !

Spik mattan är en av mina bästa vänner just nu och min psykolog, henne är jag nästan kär i mellan varven,kanske inte i själva henne men i tiden vi har tillsammans !

 

Jag har försökt gett Matteus lite extra mor & son dagar, det är verkligen inte lätt för honom heller !

Han älskar sin mormor så galet mycket och ser och förstår mer än vad man förstår själv ibland !

Jag har aldrig dolt min sorg för Matteus, är jag ledsen så är jag ledsen och frågar han så berättar jag alltid fast utelämar så mycket detaljer jag kan och han tar det, ibland gråter han med mig och ibland kan han säga, det är bra att du gråter mamma för då känns det bättre i magen sen !

Och exakt så är det, att gråta och känna sorg är aldrig farligt så länge man inte förnekar eller stänger av det man känner !!

 

Sen att sorg är ett fruktansvärt tillstånd är en annan sak, sorg är verkligen fruktansvärt, främst för maktlösheten man ställs inför och främst för värken/oron man känner i hjärtat !

Jag känner sådan sorg över min mamma så jag saknar ord, men jag känner även massor av kärlek, lycka och stolthet också så jag försöker ständigt låta dessa överta även om det ofta är väldigt svårt !

Jag försöker fånga så mkt positivt det går men så inträffar något som slår ner mig i ett brak igen !

Så blir jag arg, ledsen och totalt förtvivlad, gråter och bara är i en total dimma !

Som tur är så vet jag oftast att det är okej att vara i den där dimman och som tur är litar jag ganska bra på mig själv så jag vet att när dimman är framme,är det bara att vara där i gråzonen för att sedan se småsmå strålar av ljus för att sedan ha en hel sol ovanför mig igen !

Ibland blir jag arg och bitter för jag är så förbannat positiv så jag vill spy, men för det mesta så är jag så otroligt tacksam för att jag än så länge trots livets käftsmällar ändå kan vara det !